living is easy with eyes closed

Ungefär lika gammal bild som text.

Okej, detta är en JÄTTEGAMMAL "uppsats" eller något som jag skrev i...åttonde klass i högstadiet. Jag hittade den nyss, skräpande på datorn. Så varför inte publicera den här? Skratta inte.

Jag har en plasma tv, en fin dator och en stereo på mitt rum. Jag har en ipod och den nyaste mobiltelefonen på marknaden, men är långt ifrån att klassas som lycklig. Ja, jag har en underbar vän, men 20 stycken andra som jag tappade någonstans på vägen. Jag har världens bästa pojkvän, men känner alltid rädslan för att förlora honom. Jag har också en familj som bor under samma tak, men som är millimeter från att splittras. Jag kan gå till skolan med ett leende på läpparna varje dag, samtidigt som jag gråter inombords. Jag ser min framtid som lycklig, men har minnen som äter upp mig inifrån.
        Man kan nog säga att det finns precis lika många definitioner av vad lycka är som det finns människor på denna jord. En del kanske säger att lycka är att ha ett hem, för andra innebär det att ha underbara vänner. För andra kanske lycka innebär att man har alla de där dyra exklusiva sakerna som vissa andra bara kan drömma om att äga, och för andra handlar det om att ha en stöttande familj.
        Nordsteds ordlista förklarar ordet lycka som ”en känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen”. Ordboken förklarar det som ett substantiv, en sak. Är lycka en sak? En känsla som vi tillbringar livet att jaga efter? Någonting som bara en slumpvald massa får uppleva genom livet, medan andra får leva i misär? Jag vill inte se det så åtminstone. Lycka borde vara någonting alla människor på hela jorden borde få uppleva. Vem är det som bestämmer att lycka ska ha en bild av en sak, lottas ut av Gud till de som ”förtjänar det”.
        Det finns många som idag söker lyckan på det sättet att man tror att allting handlar om att bli sedd och uppskattad av omgivningen. En del följer den vägen så väl att de gör allt för att komma dit, gör sig själv till en person som man egentligen inte är. Jag vet själv att både jag, mina syskon och mina vänner hade en period då alla kläder man köpte var tvungna att ha ett litet näst in till osynligt märkte gömt på tröjan som berättade att man hade köpt den i en affär där tröjorna inte kostar under tusenlappen. Vad är meningen i det? Aldrig skulle man heller kunna tänka sig att köpa en kopia av tröjan, visst, de var identiska, men man var så rädd att folk skulle veta att tröjan var fejk. Jag förstår idag inte grejen med det.
        Men om vi skulle följa den definitionen som säkert många som åtminstone här i Sverige delar på, att lycka är att få allting man pekar på. Visst, jag kan köpa att de tycker så, för jag förstår hur de tänker. Visst blir man glad av att få allt man önskar sig, men går det verkligen att mäta sig till den lyckan man känner när man är älskad och önskad av någon i livet? Som att känna att man hittat den rätta som man vill spendera resten av sitt liv med? Långt ifrån, enligt mig. Jag tror inte livet hade varit värt ett skit rent ut sagt om det inte hade varit för kärleken.
        Kärlek, uppskattning och vänskap är lycka. Att ha någonting i livet som gång på gång hjälper en att ta sig upp när man faller, det är lycka enligt mig.
Det är dags att vakna upp och börja inse, vad är lycka Sverige?