Egentligen vill jag sitta och skriva en tusenmeterlång text om hur mycket jag kommer sakna dig. Men det finns inga riktiga ord som kan förklara hur det känns. Det har alltid varit en dröm för mig att flytta till Göteborg och komma långt här ifrån.
Men rädslan att förlora den man älskar mest av allting blockerar den där glada känslan av att det äntligen ska bli verklighet.
Rädslan av att ens allra bästaste vän och jag, möjligtvis glider ifrån varandra. Kanske aldrig mer ses? Den svider hela vägen in i hjärtan.
Jag har förut haft en bästa vän, som flyttade ifrån mig. Visst vi var inte lika gamla som vi är nu, utan vi gick i ungefär 7an eller något. Men jag minns hur ledsna vi var. Men vi lovade varandra att vi skulle aldrig någonsin tappa kontakten. Ett år senare pratade vi aldrig mer. Hon valde att bryta kontakten helt och hållet för hon ville inte ha någonting att sakna här nere i Skåne.
Jag hoppas, och även tror, att vår vänskap är starkare än så.
Du är den finaste personen jag någonsin har haft i mitt liv & jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Du är bäst. Och att leva ett liv utan att du är en del av det, går inte ens att tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar