Ladies, guys are sick of hearing you ask where all the "nice guys" are. They're in the friend zone, where you left them.

Jag har ett litet problem. Alla de där toppen killarna som aldrig slutar finnas kvar, de stämplas direkt som vänner. Varför? Varför fungerar vi såhär?
Samtidigt är det de där intressanta, spännande och lite... halvadana killarna vi släpper in på hjärtat. Trots detta vet vi i nästan alla fall hur det kommer att sluta. Men hindrar det oss? Nej.
Och vem är det som sedan finns där och fixar smärtan som killen gett oss?

Han som förtjänar den platsen vi slänger iväg på skit. Samma sak om och om igen. Vi tjejer är blinda. Korkade.
När man sedan har insett detta, är det självklart alltid försent. Kanske tröttnade han på att försöka och vände sig till någon annan. Kanske tog du hans bästa vän. Eller kanske din bästa vän tog honom.
Sen sitter man där, med ett krossat hjärta och en insedd sanning som man önskar aldrig kom fram. Men vad fan, kärlek i denna åldern är aldrig lätt. Det är nog meningen att det ska vara så. Hur skulle vi annars kunna lära oss för framtiden?
Men livet är alldeles för kort för att vakna upp med ånger på morgonen. Så älska människorna som behandlar dig väl, och glöm bort de som inte gör det. Och allting händer av en anledning. Om du får en chans, ta den. Om den förändrar ditt liv, låt den. Ingen har någonsin sagt att det ska vara lätt. Bara att det kommer vara värt det..

Random bild från igår