Jag försöker tänka att det är lugnt. Att vi är unga, lever bara en gång och måste vara galna. Jag försöker tänka att man inte ska skämmas för någonting, utan bara göra exakt vad man känner för i stunden. Men idag är det svårt, dagen-efter-ångesten är olidlig. Knappt hanterlig. Haha åhhh. Måste sova och aldrig gå upp ur min säng, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar