Men jag känner bara av hur mycket du har sårat mig det senaste halvåret. Hur ledsen jag har varit över att känna att man slutade existera för dig.
Så många gånger jag har tänkt att det är över, att jag släpper taget. Men sen hör du av dig och tankarna blir som bortblåsta. Det fortsätter likadant, gång på gång, och jag lär mig aldrig. Du har mig virad runt det lillfinger. Men det värsta med hela vår berättelse är att du faktiskt vet om att du har det, men ändå njuter av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar