Har inte fler gamla bilder på denna datorn. Men alltså MPKR08. Mina tjejer. Världens bästa klass. Alla fester, alla lata dagar i skolan. Från att inte känna en jävel till att leva för ett gäng i världsklass. Att sitta uppe till klockan 06.00 och hålla på med skolarbeten sista dagen innan inlämningen och lyssna på världens jobbigaste technolåt som varar i 3 timmar på repeat tills man inte inser vad fan ens öron står ut med. Att åka till Spanien och Alanya. Festa och inte minnas ett piss dagen efter. Kasta apensiner in i butiker på fyllan och bli jagad därifrån. Att tjuvbada i poolen på natten och springa och gömma sig i duschrummet för vakterna. Rädda för att andas. Att hänga i parken med jordgubbar och alla fotodagar. Att spela in helt sinnessjuka filmer på skoltid och skämma ut sig på stan. Att lyssna på sur-låten och bli riktigt jävla glad. Att vara vaken hela nätterna och somna precis innan skolbussen gick. Att leta efter ciggarettpaket på ett fält klockan 4 på natten för att studiebidraget aldrig räckte längre än två dagar.Att längta efter helger tillsammans med er. Att alltid ha något att göra. Att alltid känna att någon lyssnar.
Att flytta 40 mil bort. Att någon lämnar för andra länder. Att skypa. Att plötsligt tappa kontakten. Att sakna någon som inte hört av sig på 1 år. Att inte kunna och hälsa på er för att man är fett jävla bortglömd. Bortplockad från vännerlistan på facebook. Existerar inte. Fast att jag bara är 40 mil bort.
Och saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar