Att flytta ifrån sin bästa vän

Har skrivit om detta 200 gånger innan känns det som, eftersom det hände mig för 2 år sedan. Jag minns hur hjärtkrossad jag var. När du stod inför hela skolan, föräldrar och blivande elever och sjöng "om du lämnade mig nu" och darrade fram med rösten "den här tillägnar jag min bästa vän Emma som flyttar till Göteborg snart". Shit, vad det skar i mig.
Jag saknade dig så mycket. Jag trodde att jag aldrig skulle trivas här uppe. Att jag skulle vara skitensam och skitolycklig för alltid. Jag läste ditt brev du skrev till mig varje dag. Jag satt ensam på balkongen och kedjerökte och drack powerking. Jag mådde piss.
Jag började att jobba på Burger King. Jag träffade en tjej som fick mig att tänka "hur fan ser hon ut? polsk hora...". Jag blev bjuden på en fest för alla arbetskamrater. Jag ville inte gå. Hon tjatade. Jag gick. Jag var asnervös och satt och söp hemma själv innan jag gick dit. Hon blev aspackad. Hon gav mig en kärleksförklaring. Hur underbar och rolig jag var. Att hon aldrig hade kunnat ha tjejkompisar men att det känns annorlunda med mig. Att hon verkligen gillar mig.
Jag tyckte hon var dum i huvudet.
Vi började att umgås. Jag såg henne som en annan person, någonting bakom alla färger i ansiktet. Bakom hennes arbetsledaruniform. Något annat än någon som var högre uppsatt än mig och praktiskt taget bossade över mig.
Jag började slappna av på jobbet. Jag hade kul.
Plötsligt tänkte jag inte lika mycket på min bästa vän hemma. Jag hade bott här länge nu och hon hade inte ens hälsat på mig. Jag drack den sista powerkingen jag hade fått av henne i avskedspresent. Den jag skulle dricka när jag var sur på dig. Jag var skitsur. Sur för att jag trodde inte vår vänskap bara skulle rinna ut i sanden sådär. Du var ju den enda personen som någonsin hade förstått mig.
Men sen glömde jag...
Jag och "min nya bästis" blev tajtare. Hon gjorde slut med sin fästman. Hon och jag flyttade ihop.
Jag började att tänka på dig igen.
Vi hade inte pratat på flera månader. Plötsligt ser jag att vår favoritartist ska ha en konsert i grannlandet. Jag fylls av minnen. Du och jag, i ditt flickrum i Skepparslöv. Vi kollar på how i met your mother i din säng. Vi äter tomater med salt och du lurar mig till att äta fisk. Haj om jag inte minns fel.. Vi försöker vara vakna hela nätterna och lyssnar på just vår favoritartist. Jag skriver en liten lapp och lägger i din berlock. Vi skriver töntiga listor om töntiga saker. Vi somnar strax innan bussen ska gå. Vi vaknar med paniken i kroppen. Vi missar bussen. Din pappa får köra oss till skolan. Vi skiter i att gå på lektionerna. Och när vi väl är på lektionerna lyssnar vi inte. Vi chattar på msn. Vi spelar sims. Vi går ut och röker så fort vi får chansen och sen skiter vi att komma tillbaka. Enda anledningen vi egentligen gick till skolan var för att träffa varandra, dricka powerking och att käka maten i skolan.
Jag har aldrig haft så roligt tillsammans med någon annan. Vi hade så jävla mycket gemensamt och var båda lika knäppa i huvudet.
Så jag addade dig på facebook. Skrev till dig om konserten.
Vi började prata igen. Jag hade svårt att sova flera nätter i rad. Jag kunde liksom inte sluta le. Jag var så glad för jag kände att vi var på väg tillbaka till varandra igen.
Och idag skriver vi med varandra dagligen. Att vi saknar varandra, älskar varandra. Jag skulle inte kunna åka till Skåne utan att åka till dig. Du är den enda anledningen till att jag ens vill åka dit (förutom min familj då). Av alla vänner man älskade och umgicks med i gymnasiets gång, är du den enda som alltid stannat kvar.
Det spelar liksom ingen roll om vi inte pratar på ett år. Du är alltid min bästis ändå. Det kommer alltid vara så.

Det känns jobbigt att flytta ca 400 mil ifrån dig. 10 gånger mer än vad jag gjorde förra gången. Jag vill vara hos dig. Genom allt det där svåra och allt det roliga.
Jag vill sitta på subway med dig och skratta åt en killes outfit. Inte ett dugg vetande om att du något år senare ska få en ring av honom som du sätter på ditt finger. Jag vill kunna planka in på uteställen för vi inte pallar lägga 100 kronor i inträde. Jag vill kunna hoppa runt i en killes lägenhet med guitar hero-gitarren och sjunga "use your love" så högt att grannarna antagligen fick läggas in på psyk. Jag vill gå runt i skepparslöv och fotografera. Jag vill käka salt och vinäger-chips med dig. Jag vill kunna göra saker som vi alltid gjorde förr.

Jag minns hur jag kände när jag lämnade dig då. Och jag känner samma sak igen.