För en gång i tiden så var du min

"visst, du kan rycka på axlarna och spela ball
Och fast att du tycker att du lyckas så vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så att du kan sväva över marken

Visst, du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig, för du har varit min.

Jag vet att du inte är samma person idag, som du var då.
Du har glömt att jag känner dig som få.
Du kan flamsa runt, spela tuff och fejka ditt hårda skal.
Du har glömt att för mig är din ekvation inget komplicerat tal.
Jag vet att dina pjäser för andra är en rolig grej.
Men du har glömt att de impade aldrig på mig.
Jag har märkt att du numera konstant behöver känna dig älskad,och främst sedd.
Du har glömt att jag känner dig utan och innan, och vet att du är rädd.
Jag ser hur du spelar tuff framför dina vänner.
Du har glömt att jag vet hur du exakt inombords känner.
Jag vet att du inte är samma person som du en gång var.
Du har glömt att jag har älskat dig sen vi var små barn.

Jag känner till din familj, din favoritmat, färg, film och även din djupaste hemlighet
Jag vet exakt vad du tänker på nätterna och hur du ligger och gråter diskret.
Jag vet allt Det där ingen annan skulle fått veta.
Så som dina problem, hur känslig du egentligen är eller småsaker som vad dina barn skulle heta.
En gång i tiden så var du min, och jag visste hur varenda Cell av dig funka.
Men idag, är det enda jag kan göra är att titta på, och se dig mot botten sjunka.
För både du och jag vet att saker och ting är inte som förr,
Och rätta mig om jag har fel; men ibland kan du önska att jag vandrade in genom din dörr.
Så du för en sista gång kunde prata ut om hur du egentligen känner,
För inte bara jag vet, att hemligheterna du delade med mig; är inget du säger till dina vänner.