4 april 2012
Tankarna bara snurrar och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag älskar dig hur mycket jag än inte vill.
Flera år har gått utan att känslorna ändras.
Det är ju inte meningen att det är såhär kärlek ska kännas.
Jag brukar tänka tillbaka på allt vi upplevt med åren.
Hur du alltid fanns där och läkte alla såren.
Hur jag aldrig vågade säga hur jag egentligen kände.
Och nu ligger jag här och undrar "vad fan hände?"
Du i hennes famn, ingenting känns rätt.
Hur kunde allt gå så jävla snett?
Så många chanser jag fått att säga som det är.
Lägga upp korten på borden, berätta att jag är kär.
Jag minns känslan av att somna i din värmande famn.
Att vakna bredvid ditt leende som viskar ett "godmorgon" följt av mitt namn.
Tanken på dig med någon annan förstör mina nätter.
Smärtan av obesvarad kärlek, är inget som läks av alla världens tabletter.
Jag hade en gång min chans.
Nu är allt försent, och jag känner långsamt hur jag tappar livets balans..
8 augusti 2012
Jag önskar jag aldrig sa något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar