tisdag 12 mars 2013

There's just no getting over you.

Så många år senare och ditt leende bildar fortfarande stora och tunga klumpar i min mage. En millisekund av din röst skapar ett bildspel som forsar genom mitt huvud om och om igen. Jag blir illamående, yr och stum. Förlamad. Ingen kommer kunna påverka mig som du gjorde. Bilda de känslorna som du en gång lyckades göra. Jag vill inte tänka på dig, oss eller saker som jag för så längesedan la bakom mig... Varför söker jag efter dig på facebook? Varför kollar jag extra noga när jag genom nyhetsflödet ser ditt namn dyka upp lite snabbt. Varför har jag alltid så svårt att släppa människor när de en gång borrat sig in i mitt liv? Jag vill inte sakna dig. Jag känner dig inte ens längre...


Liten, jävligt oskyldig men framför allt omedvetande och glad.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar