Tiden flyger iväg. En vecka går snabbt, en månad går snabbt. Ett år går ännu snabbare.
För exakt ett år sedan brast mitt hjärta i tusen bitar. För exakt ett år sedan stod du framför mig, med tårfyllda ögon och bad mig att inte göra såhär. Men jag gjorde det ändå. Du tror att det tog hårt på dig, men du har ingen aning om hur mycket det krossade mig. I hjärtat var jag fortfarande den där 14 åriga tjejen som en gång fick fjärilar i magen bara jag hörde ditt namn. Jag var den där tjejen som löjligt nog kunde spendera timmar med att skriva ner i dagboken hur patetiskt förälskad jag var. Men i huvudet var jag den vuxna tjejen som för en gångs skull i livet tänkte vettigt. Vad hjärtat vill, är inte hjärnan alltid med på.
Jag tog ett val, som skulle påverka hela mitt liv. Jag visste aldrig om det skulle leda till något positivt eller något negativt. Men jag tog en risk. Det är ungefär som när man står där vid klippan, och resonerar kring om man ska ta det klivet eller inte. Och jag gjorde det.
Det är ungefär som när man bestämmer sig för om han är den rätta eller inte. Om man ska leva livet, eller inte leva livet. Eller vänta, det är exakt sådär! Jag trodde alltid att vi var gjorda för varandra. Att där ute i världen fanns inget annat som kunde tänkas erbjuda mig den känslan du gav mig. Jag var 14 år, och jag var blind. Idag är jag 18 år gammal, och ska fylla 19. Jag har insett att jag har hela livet framför mig. Och aldrig ska jag låta en ungdomskärlek stå i vägen för mig igen.
I thought I lost you somewhere,
but you were never really ever there at all
 |
| 3 år tillsammans. Du lärde mig så mycket och jag är dig evigt tacksam! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar