Detta är allt jag alltid har önskat. Jag har alltid drömt om att flytta till Göteborg. Min absoluta favoritstad. Jag har världens bästa "sambo", precis som jag alltid sagt att det skulle vara. Men det är någonting som fattas. Någonting som jag lämnade nere i Skåne. Något som jag känner att jag inte kommer hitta en ersättare för här uppe. Och det är du.
Jag är livrädd att förlora dig. Livrädd för att du, lättare än mig, hittar den där personen som kan ge dig allt det där jag inte kan. Bara för att jag är 40 mil ifrån dig. Jag är livrädd att dessa senaste månaderna har varit slöseri med tid. Att efter denna sommaren kommer du inte alls vara inom räckhåll. Att du kommer glida ur mina händer. Jag är livrädd att min livsdöm bidrar till att drömmen av oss aldrig kommer bli sann.
Visst kan vi säga att allt löser sig. Men jag är inte speciellt säker på det. Jag vet att jag inte längre kommer vara din nummer ett. Jag vet att jag inte kommer vara den personen som finns när det antagligen behövs som mest. För det går inte. Jag är för långt bort.
Och detta skrämmer skiten ur mig.
Absence makes the heart grow fonder. Aa, fast nae.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar